Regi: Anton Corbijn så långt är jag med, men varför välja att göra en film om Ian Curtis baserat på IC's frus bok Touching from a distance (som jag inte har läst). Jag antar att det kan bero på att jag inte har riktigt den morbida fascination som krävs för att ta sig igenom en biografi över någon som själv valt att stämpla ut. Jag läste en bok om Billy MacKenzie förra året, men jag måste säga att det tillförde nada till den fantastiska musiken som han hann med och som är det som förgyller musikvärlden.
På något sätt så är det mer kicken av att bli förflyttad till sin ungdom och utmaningen att lyssna på en platta som JD's Closer och fascineras av den häftiga ljudbild som Martin Hannett lyckas måla fram, än fundera över vad dom enskilda individerna bakom har för liv (vilket dom ofta inte har). Om jag förstått saken rätt så gick JD på speed rätt mycket, och frågan är ju hur mycket control man egentligen har då. Men det kanske inte är den frågan som filmen tar upp, eller så kanske det är just det som den tar upp.
Ja, oddsen är väl rätt höga för att man kommer att känna sig manad att gå och se Control (om man nu inte inväntar DVDn som vanligt)
Nu ska jag kolla på Riket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar